Herrgårdsbloggen

Till bloggen

Oj det tog många dagar att hinna blogga igen…..

Tanken var att det skall vara minst ett inlägg per dag på bloggen. Nu har jag varit iväg och haft så mycket att göra, så det har inte varit möjligt.

Det kan ju vara svårt att komma ihåg vad man gjorde vilken dag. Det jag skall berätta om nu kommer jag nog aldrig glömma. I Tisdags skulle jag klippa mig lite snabbt innan jag stack vidare ner till Göteborg och hotellet inför Mässan som startade på Onsdagen. Jag åkte in klockan 17.00 till Skövde på vinst och förlust för att hitta en klipptid. Jag tog gatan med frisörsalonger, första salongen jag tittade in i var helt proppfull med folk. Jag tänkte att det kan ju aldrig gå att få någon tid där. Gick vidare förbi en liten salong, där inne satt en man i 40-50 årsåldern ifrån ett annat land, salongen var helt tom. Jag tänkte att dit kan man nog inte gå in. Gick förbi och upp till ändan på gatan där det var en ny modern salong med massa tjejer mellan 20-40 år med perfekt slingat hår som jobbade. Jag gick in och frågade efter en tid men tyvärr var det fullt. Hon som tog emot mig rekommenderade en salong (samma salong som jag redan frågat i). Jag tänkte så illa kan det väll inte gå, jag går in till den utländska mannen. Han hade då en kund som han klippte, jag reagerade på hur trevlig och omtänksam han var. Jag frågade om han hade tid för mig sedan, det hade han. När jag trodde han var färdig så började han smörja in kunden med raklödder. Sedan rakade han honom med rakkniv. Riktigt snyggt och elegant. När han var klar med kunden och städat av var det min tur. Jag sa: klipp inte för kort nu, jag måste ha en snygg frisyr imorgon, jag skall stå på scen direkt på morgonen och prata. Han sa inga problem och började klippa, min skepsism vändes ganska snabbt till nyfikenhet. Det började anksa snart börja se bra ut. Jag frågade: hur länge har du jobbat som frisör? Han berättade att han jobbat i över 25 år som frisör utbildat sig både för män och kvinnor. Han kommer från syrien och har bara bott i Sverige i två år. Jag berömmer honom för Svenskan. Han säger att Svenskan är viktig för att komma in i samhället. Han berättar att hans fru har fått timjobb, dottern går på gymnasiet och sonen har fått heltidsjobb  i Jönköping. Så rullar samtalet vidare, jag är riktigt nöjd med frisyren, han frågar om jag vill ha en rakning också. Jag säger ja och det var en härlig upplevelse som jag kommer göra ofta. När allt är klart skäms jag lite över min inskränkthet, varför gick jag förbi denna salong flera gånger? Var det för att han var utländsk? Jag som pratar om vikten av intergrering, hur skall det gå till om ”de” inte får chansen. Jag fick ett stämpelkort och ett hejdå som lät såhär, hej då brorsan. Helt underbart! Han heter Joha och jag kommer gå dit varje gång nu!